Holiday Highlights.

Hej Sommar 2016! Du har varit ovanligt god mot oss. Sååå många fina vänner, barn, stunder, platser, löprundor, båtfärder, dopp, matsäckar, äventyr, mornar, middagar och nätter. Vi har verkligen njutit. Det har varit så okomplicerat och enkelt. Varmt och härligt!

Om jag får nämna några höjdpunkter är det besöket av Boris och gänget, att sörja IFKs förlust ute på Ängholmen, turen upp till bästa Nora tillsammans med bästa grannarna, att få krama om och tokhänga med Svemarkarna i Skånes skogar och slott och att sedan få hälsa på familjen i Fegelstorp. Vi hann med så många bad – och nu kan Isak simma! Dagarna ute i skärgården var magiska. Att dra till Stockholm och se Patti Smith, Kraftwerk, Air och John Grant tillsammans med ärke-poke-mongosarna Tina och Nina var så klart också helt fantastiskt. För att inte tala om Fina Minas bröllop och turen till Flängan. Men nu verkar det vara slut. Och jag får tugga i mig att hösten är på väg. 

Heja Sommaren, tack för allt! Och så klart ett stort och varmt tack till världens bästa sommarsällskap –  Simon, Isak och Jakob! Inga kan njuta som ni. 

Annonser

5 år. 

5 år. Vad betyder det? Det betyder tro, hopp och kärlek. Det betyder sorg, besvikelse och krossade drömmar. Det betyder köpa hus, flytta in och göra sig hemmastadd, men också att packa ihop, hyra ut och flytta därifrån. Det betyder flyttcontainer, tullstämplar och visumansökningar. Det betyder att söka jobb, säga upp sig från jobb, magiskt få behålla sitt jobb, jobba på distans och äntligen jobba i gemenskap igen. Det betyder att lämna och sakna men även att träffas och glädjas. Det betyder att rota sig och slita upp. Så många nya människor, platser, minnen, sinnen, förnimmelser. Tankar, drömmar. Så många löpsteg. Och ett trasigt hjärta. 

Den här våren har varit speciell. Jag har aldrig levt så nära våren. Noterat varje skillnad, från dag till dag. Ljuset, ljudet, luften. Grönskan. Tidigare har jag ogillat våren. Men i år gillar jag den. Och jag tänker att det måste också vara ett tecken på att jag börjar bli gammal. 

Jag minns våren för fem år sen. Jag minns hur det var att baxa flyttkartonger. Höggravid. Det var fint och spännande och ändå lugnt. Allt var nytt och rent inne. Allt var dammigt byggkaos ute. Jag minns den där morgonen, solen, träden, mina specialflätor och att Simon sov sig igenom alla värkar. Och sedan minns jag dina fötter. De var gigantiska. Hela du var gigantisk. Men du var så fin och förnöjd. Lugn och storögd. I alla fall till en början. Sedan följde 2 år när du bara var snorig och arg. Nu däremot är du snällast, ödmjukast och mest omtänksam av oss alla. Och inte så snorig. 

Älskade Jakob. 5 år. Det betyder hela ditt liv. Kan du fatta så mycket du har varit med om? Nya hus, nya dagis, nya länder, nya språk, nya vanor, nya kompisar. Jag kan fortfarande våndas över att jag lämnade dig hos den elaka dagisfröken i Shanghai. Du passade inte alls in där och förstod aldrig vad de menade eller varför de gapade så mycket. Nu är jag så himla lättad och glad över att se dig växa och bli den du är här hemma. I en värld där det är tillåtet att vara kreativ och klurig och där människor talar lugnt och klokt med dig. Jag kan fatta att det inte alltid är så lätt att vara lillebrorsa och jag beundrar dig för hur lugnt och sansat du ändå tar din plats och går din egen väg. 

Idag, nu, har det gått 5 år! Grattis älskade barn på din födelsedag. Och grattis till oss som får vara dig nära. 

Maria.

 

Shanghai september 2013: Jag går med i ett forum för expat-kvinnor. Jag tänker att det kan ge mig en chans att lära mig lite om Shanghai-livet och eventuellt lära känna några trevliga morsor. Ganska snart dyker det upp en annons från en svensk kvinna som säger sig gilla kaffe och har en son som kan behöva lite lekkamrater. Och jag gillar ju kaffe och mina gossar kunde gott få leka med någon annan, så jag hörde av mig. Till Maria. 

Där och då blev vi kompisar. Vi är inte särskilt lika varandra, Maria och jag. Inte på något sätt. Maria tycker till exempel om Grease, Europe och Melodifestivalen. Ändå så gillar vi varandra och har så himla kul ihop. Våra familjer bondade där i röran och smogen i Shanghai. Sedan ca ett år tillbaka bor Maria, hennes man Niclas och deras tre barn i Cupertino, Kalifornien. 

Norrköping november 2015: Det är lång, mörk höst och jag får plötsligt spunk på Svensson-livet. I ren desperation slängde jag iväg ett litet meddelande till Maria för att fråga om vi kanske kunde få komma och hänga med dem i typ fyra veckor över jul och nyår. Utan en sekunds tvekan fick vi välkomnande hurrarop och världens mest detaljerade resplan i vändande meddelande. Absolut världsbäst!

Trots att vi tillbringade nästan fyra veckor ihop, fyra vuxna och fem barn, i vårt lilla kollektiv, hade vi det fantastiskt bra och roligt. Det var som att varje dag var som en fest, trots att vi kanske bara tog en promenad, handlade lite och kollade på film kvällen lång. Andra dagar gjorde vi i och för sig allt på en gång… 

Nåväl, jag vill bara rikta en oändlig eloge, en stoooor tacksamhetskram och en kyss till Maria och hela familjen för att ni är precis världsbäst som tog emot oss, guidade oss, gödde oss och tvingade oss att se ”Ett päron till farsa nästa generation”. Livet hade tett sig sig sjukt trist och tråkigt utan er. Och närhelst ni längtar efter en fyra veckors semester i Östergötland, så vet ni var vi finns. Välkomna!❤️

Nu. Nu kan alla som vill, läsa om våra semesterdagar under jul och nyår 2015/2016 – fast i baklänges ordning – i Sunny (?) California… 

 

Svedala.

 
Till slut var den superlånga semestern över och det var dags att bege sig hemåt. Allt har gått bra, men nog har vi kämpat med lite loppor, jetlag och vardag sedan vi kom hem. Det är ändå skönt på sitt sätt. Särskilt för att det har varit ett sånt sprojlarns fint vinterväder här hemma. Då är det svårt att tycka att det är riktigt trist.  

 
  
   
 

Bron.

 
Sista dagen passade vi på att åka över bron. Så klart. På andra sidan fanns ännu fler fantastiska stränder, berg och skogar. Nästan så man blir irriterad på allt det vackra. 

           Vi hittade världens bästa pub där vi åt oss mer än mätta. 

 

Cupertino chilling. 

Och sedan var vi plötsligt hemma i Cupertino igen. Efter helt fantastiska dagar på tur. Simons vila blev inte särskilt lång. Han var tvungen att åka till Memphis på jobb i ett par dagar. Men vi njöt av ett par riktiga slappardagar tillsammans med vårt fina kollektiv. 

Jakob plöjer alla avsnitt av ” Djur med Julia”.

Vi premiäräter frozen yoghurt. Spännande, men inte så gott.